Jag har en fråga till dig och hoppas du vill svara. När du känner att de där stora känslorna kommer, du vet när bröstet blir tätt och ögonen fylls av tårar – vad gör du då? Fast du, det kommer nog fler frågor…
Stänger du av dem? Håller du inne? Tänkpratar du “inte här, inte nu, inte framför dem”? Naturligtvis förstår jag att det finns vissa tillfällen då det inte är lämpligt att ha fullt blås på känslouttrycken, men att undertrycka känslor har ofta motsatsen till önskad effekt. Många tror att det kommer att få känslan att försvinna, men i själva verket blir den starkare.
Det blir den för den vill få din uppmärksamhet, den kom ju för att säga något. Att ge dig själv utrymme och den trygghet du behöver för att verkligen känna och gå igenom dina känslor är en av de största gåvorna du kan ge dig själv. Varför inte låta dina känslor få vara en dagbok, en pålitlig och kapabel vän, din terapeut eller ditt riktigt goda sinnestillstånd?
För någon vecka sen fick jag gåvan att hållas av en vän som har förmågan att se hela mig, väldigt mycket om inte allt i mig. Hon är inte rädd för storheten hos någons smärta, inte heller min. Att känna mig trygg med henne fick mig att kliva på en våg … en våg av att gråta ful/fint.
Det är läskigt, det är härligt och jag tackar jag när hon fortsatte att bjuda in mig att känna hela det som skulle ut. Allt som skulle ramla av mig, jag verkligen släppte allt där och då. Att luta sig in i känslorna som uppstår utifrån inställningen “rädd, men nyfiken” för att möta, gå igenom det med den största känslan av alla, kärlek. Det händer något då.
Efter denna stund, som kändes som timmar, det var troligtvis bara 15 minuter av gråt, kände jag mig ren, öppen, mjukare. Jag började fnittra som jag gör när jag är helt ren och i min frekvens, så kände jag mig redo. Som att någon tryckt på delit-alt.ctrl. När är det sista gången du kände dig så säker att du kunde släppa allt för en stund? Släppa kontrollen och bara åka med?
Upplysning och medvetenhet är inte frånvaro av problem. Medvetenhet gör att du håller dina problem lika mycket som du gör med dina framgångar. Kunskapen däremot är att allt är tillfälligt. Allt är tillfälligt. Nöjet, smärtan, glädjen, sorgen – det kommer och det går. Var och en av alla dina känslor är här för att lära dig något. Du skulle vara klok om du satt dig med dem, känna dem och i slutändan älska dem, istället för att kväva dem. Möt dem, inte agera på dem, men andas med dem.
Baker Priest har ett citat jag gillar att förhålla mig till. “Världen är rund, så platsen som ser ut som ett slut är även en början”. Det ger mig ett mod att möta slutet på samma sätt som jag möter en början. Med kärlek. Så nästa gång du känner dig upprörd kanske du väljer att möta smärtan med kärlek?
Oavsett hur stora känslorna är, vill du påminna dig själv om att din förmåga till kärlek är större än smärtan i sig? Väntan på bättre tider och motståndet är över. Vi är igenom nålsögat och du kan nu tillåta dig att vara lycklig. Det ger ett lugn på något fint sätt.
Jag funderar på att starta och ge en livemeditaiton en kväll i veckan eller till att börja med en gång i månaden, för att möta olika perspektiv på livet. Tror du det skulle vara något intressant? Och i så fall, vilken dag skulle funka bäst för dig om du får välja sista tisdag, onsdag, torsdag eller söndag varje månaden eller första?
Skrev i förra inlägget om att jag den 28/1 kl. 17.00 har jag en info- träff om meditation på zoom – den är fri och du anmäler dig på rebecka(at)bybuteo.se Läs gärna mer om det på min förra inlägg: https://rebecka.tarotguiderna.se/2021/01/10/stress-vikt-och-gratis-informationstraff/
Till ditt ljusaste jag, där du är
Rebecka
Jag, guide nummer #113 finns på Tarotgudierna vecka 2:
Onsdag: 11-13 och 16-18
Fredag: 09-11 och 13-16
Lägger ut på ByButeo.se på Facebook om det finns några privata sittningar/tider, men det ser fullt ut fram till vecka 5.
